Önskan

Jag är så trött på att vänta. Jag vill också vara del av allt det som alla andra har, trött på att inte veta vad folk pratar om. Trött på att folk pratar nedvärderande till mig, medvetet eller ej. Problemet är att jag har blivit så oerhört osäker, jag har blivit feg. Och när det dyker upp någon som jag kanske, kanske skulle vilja vara mer med, då blir jag rädd. För det är ju knappast att någon kommer se mig som något mer än en kompis, som duktiga pålitliga Matilda. Kan inte jag, bara en enda gång, få som jag vill? Är det så mycket begärt?

Jag vet inte vad som håller på att hända. Jag vet vad som behöver göras, men jag är inte stark nog. Jag behöver hjälp. Jag bhöver någon som får mig att inse att även jag är värd att älskas, som jag är. Är det så mycket begärt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0